söndag 7 augusti 2016

Han kände aldrig mig.

Jag får en fråga från ett magasin.

Vad hade du velat sagt till ditt 16-åriga jag?

Jag svarar något om att tro på mig själv och om att kärleken kommer, att jag ska passa på att bara vara - leva och skratta.
Och efteråt sitter tankarna kvar.



Om ett 6-årigt, 16-årigt, eller 10-årigt jag som var skör som ett fallet rosenblad från en buske i Augustis sista andetag.

Det finns en man i en stad en kort bilfärd från där jag bodde som liten.
En kvinna i en annan stad
där jag en gång tog mina första stapplande steg.
De är 2 människor som fick mig att bli till.
Föräldrar.
Jag funderar och tänker efter.
För mig är det så stort nu.
Att vara förälder.

Det största.


Barnen är mitt allt.

Så när det ställs frågor om föräldrar och syskon och städer jag föddes i så kommer tankar och funderingar upp och fram.
Kanske är det boken med tänker jag.. den där boken Tid som tagit mina tankar till en annan plats - till en annan nivå.



Eller så är det tiden som passerat för en kvinna som idag är jag.
Tiden som skapat ett så brett perspektiv att jag ser klart nu.
Och ingenting känns överhuvudtaget mer.
Ingenting känns och allting bränns.

Jag kände honom aldrig. Den där mannen i Västerås med skägg och avklippta jeanshorts, kände honom aldrig.
Men jag minns en tatuering av ett ankare och ett paket cigg inrullat i en överarm på en sliten t-shirt.
Jag minns doften av biljolja och att han tuggade Juicy Fruit ibland, de man drog ut och fick försiktigt vika av det silvriga pappret ifrån.


Jag kände honom aldrig.
Men jag minns doften av öl och hur arg han kunde bli om jag inte gjorde rätt.
Jag kände honom aldrig.
Men jag minns orden han sa till en flicka i ett nattlinne med blommor på i en husvagn när hennes lillasyster sov i den bakre delen.
Jag kände honom aldrig.

Men allt stannar kvar.
Ord som sades och beteenden som skapade djupa sår.

Jag minns fastrar som sa att han älskade mig så mycket - om hur jag var hans förstfödda flicka och hur han behövde mig.
Jag minns att han aldrig kom när han lovat och hur han ofta blev för full och sentimental.
Jag minns hur han grät och sa ord en liten flicka som jag aldrig skulle behövt höra.

Det minns jag.
Men jag kände honom aldrig.

Och aldrig någonsin kände han mig.




lördag 6 augusti 2016

Som tiden innan efter

Jag spar de sista 2 kapitlen i boken TID 
till en dag då badet är så pass hett att det svider till på kroppen när jag sjunker i.

Jag läser de sista kapitlen och gråter lite.
Jag andas djupt och skrattar smått.


Tiden är inte kronologisk säger Sigge och nånting händer inuti.

En doft tar mig till en flicka som är 13 år och längtar efter en kille som heter Anders med lång lugg och hängande jeans.

En doft tar mig till en 27 årig trebarnsmamma som sitter med sin yngste son i famnen på trappan till hennes första hus.

En doft tar mig till en ålder på 36 som jag knappt hunnit med att fatta skett - till en tid då jag ser min dotter cykla iväg med håret svajande i vinden och min instinkt vill springa efter henne och pussa hennes panna.

En doft. Massor av tid.
En doft. ingen tid.


 Jag ville inte att den skulle ta slut.
Boken.
Så mycket tankar den skapade och sorterade i mitt inre,
en bok. Massor av tid, ingen tid alls.

Tiden är inte kronologisk.



söndag 31 juli 2016

Pink Party på Kallis

Det var Lördag, solen stod högt på klarblå himmel.

PINK PARTY



Jag var på Gotland med de finaste av vänner och vi passade på att gå på party.
Kan hända att jag kände mig som 25 igen.
Kan hända faktiskt.



PINK PARTY på Kallis i Visby.
Jag har inte dansat eller hoppat så mycket sen just kanske då.. när jag var 25 år och gick på club.
Men jösses vilken fest! 
Vädret var vackert som i medelhavet och musiken var grym.
Jag vill tacka min vackra vän Ullis och hennes man Niklas för de underbara dagarna på Gotland.
Jag behövde dem.
Verkligen.




Det kan hända att jag behöver en semester från semestern nu men det var det värt.
Jag gör om det när som helst.
Underbara dagar som jag sparar i hjärtat för alltid.

Fler bilder från Gotland kommer, men som sagt jag tar en Söndag med semester från semestern idag, det behövs,



torsdag 21 juli 2016

Äntligen dags

Jag packar en väska proppfull
och placerar den i hallen dagen innan idag.
Jag ska ta ett tåg till en stad där Lars en gång bodde.
För att möta mannen i mitt liv.


Han som alltid kisar lite med sina bruna ögon när han ser mig från långt håll.
Vi ska mötas och ta bilen ut på äventyr några dagar.
Bilen och själen.
Kroppen.
På äventyr.

Jag känner det överallt nu.
Hur saknaden efter hans hud och hans hand i min liksom vuxit sig större än själva jag.

Så äntligen.
Äntligen är det dags.

Att träffa mannen i mitt liv.

tisdag 19 juli 2016

Tid

Jag börjar läsa Alex & Sigges bok på flyget till Tyskland.
Var tvungen att sluta då vi landade och sen fick den vänta.
Tills i går.
I badet.


Det går liksom inte att sluta.
Det är ju egentligen ingen handling, ingenting man kan missa.
Men jag kan inte sluta läsa.
Jag påminns om allt och ingenting.
Om Alex jagande efter barndomens minnen, om Sigges tankar kring sin far, och så den stora ständiga frågan om tid.
om liv.

Så igår föll tårarna när jag läste, jag vet inte riktigt varför men det bara blev så.
Nånting träffade mig. Mitt i prick.
Samtidigt som jag läste funderade jag på om det verkligen var bra att läsa detta?
Kanske det bara fyller på med mer skit i min hjärna, fler tankar som aldrig går att styra.

Känns som jag känner dem, att de är precis som jag.
I varsin form.

Alex & Sigge.
Läs den så får ni se.
Känna.
Tänka.


söndag 17 juli 2016

Rasslande cykelhjul, ett myggbett som kliar

Jag känner dem starkare nu,
känslorna som fyller min kropp.
På gymmet när svetten rinner längs ryggen och musiken dånar i mina öron drabbas jag av en slags sorg mitt i känslans lyckorus.
Svår att förklara med orden men det känns.
Känns på riktigt.



Det var kanske tiden jag var borta från mannen och pojkarna.
Det var kanske pausen från jobbet och stressen.
Det var kanske det som fick kroppen att släppa på ett konstigt grepp.

Jag står i hallen när jag kommer tillbaka, ser på mig själv i en smutsig spegel och skor som ligger slängda på mattan.
Är du där?
Jag ser på mig själv och jag saknar dig här.


Jag skriver på instagram att jag ska älska mig själv nu.
Sen ser jag en film på kvällen som får mig att gråta - stora, tunga tårar - gråter tröjan våt och själen lättare.
Jag andas djupare när jag lägger mig på natten, långt efter midnatt i ett hus som är för stilla för mig.

På morgonpromenaden med hundarna blåser en vind i mitt hår som drar mig tillbaka igen.
Till somrar då cykelhjulen rasslade mot Munktorps grusvägar och myggbetten kliade.



Nånting har skett inuti som jag inte riktigt kan hantera men gör det ändå.
Nånting viktigt har hänt.
i Själen.

Jag andas djupa andetag och längtar efter mannen igen.
Hans hand i min innan jag somnar på den vänstra sidan av sängen.
Hans andetag som vaggar mig till sömns.

Jag tänker jag ska älska mig själv nu.
Och jag älskar allt annat så mycket mer.
Helt plötsligt.

Jag kom från främmande plaster och hittade hit.
Jag.
Till mig själv.

En förändring har skett men jag vet inte vilken.




fredag 15 juli 2016

Överallt & ingenstans

När jag kommer hem från Tyskland tar han mig om midjan och säger att det var längesen.
Han håller mig hårt och drar handen genom mitt hår i nacken.
det var längesen nu.


Jag känner den fylla min kropp totalt och tills hela min kropp skriker kärlek.
Jag har saknat din doft svarar jag och borrar in min näsa mot hans hals.


Att vara ifrån honom skapar en känsla jag inte kan förklara.

Vi kysser varandra för sällan säger han när vi lägger oss tätt intill varandra på kvällen.
Vi måste ändra på det svarar jag med svala lakan och en varm kropp mot min hud.
Vi måste ändra på det.

Så kysser jag honom.
Länge.

Jag älskar att sakna dig älskling men bäst är när du är här.
Vi är här.
Tillsammans.


tisdag 28 juni 2016

Midsommar i Fjällbacka

Vi packade bilen full.
Körde från medelhavsvärme till svarta moln och regn.
I Fjällbacka.


För att träffa den här sköna kvinnan och hennes familj.
Maria har sin husvagn står året runt på Fjällbackas camping och vi tänkte att lite camping-liv var precis vad vi behövde en midsommar år 2016.








Och lagom till att regnet drog sig undan var det midsommarafton och från dansgolvet hördes sång och skrattande barn.
Vi dansade, badade, åt gott och skrattade ännu mer.

En midsommar som blev precis helt underbar - inga måsten och ingen stress.
Vi bara var på det allra finaste sätt.
Umgicks.
Så tack till Maria med familj som fick trängas med oss några dagar runt midsommar.
Fullkomligt underbart.


tisdag 21 juni 2016

Mitt doftminne

Jag promenerar förbi en buske med små vita blommor som doftar sött och svalt som tonårsdagar.
Jag minns allt i den doften och kan inte undgå att stanna till.
Andas djupt och minnas mer.


Minnas dagar då hjärtat luktade bränt 
och varje dag var det något som hänt.
Minns hans hand mot mitt ben i en soffa för 2.
Minns frågor som aldrig fick svar och en längtan som grodde i mitt bröst.

Jag minns det svagt som i en dröm, hur hans ansikte såg ut när han log och hur man petade upp sin snus med sin tungspets.
Jag minns en tatuering men inte var den satt.
Jag minns en doft av sött och salt blandat med en parfym som var hans.

Jag minns känslor i kroppsspråk men aldrig vad han sa.
Jag minns hur mitt hjärta hängde där på den sköraste tråd och hur det brast den sommaren bland kaprifol och schersmin.

I en doft kom allt det.
En doft av sommarens tonårsdagar i ett liv som en gång var mitt.


Inför sommaren

Jag testar ju allt som låter spännande och som ger resultat så jag var inte slö på att hoppa på C9, jag har sett så många grymma resultat så jag var tvungen.



"Lägg grunden för att må bättre & se bättre ut"
Så ja det var värt ett försök helt enkelt och jag är nu på dag 5 av 9 och mår hur bra som helst.
Jag trodde inte jag skulle vara så här pigg men jag sprang typ mitt personliga bästa igår!

Det går ut på att följa ett kost-schema i 9 dagar för att få snabba resultat och en ny kickstart för kroppen.
Jag har ju inte så dåliga vanor så att undvika socker som tex är ett av stegen var ingen big deal alls.
Jag dricker ju ändå bara vatten och äter ingen skit så detta var faktiskt en piece of cake för mig.


Men jag mår så bra! och det är det som är det stora pluset - mannen har testat han med och han ser grymma resultat.
Frukosten består av en shake, jag mixar min på kokosdryck med frusna bär och älskar den.

De första 2 dagarna är det enbart flytande kost med undantag för några "fria" matvaror från en lista du får med i boxen.
Sen dag 3-9 får du äta efter ett schema.
Alla recept kommer med i foldern du får i boxen så det kan typ inte bli enklare.

Kanske därför mannen gick med på att testa - när allt är så enkelt och praktiskt.



Men ja som sagt, dag 5 idag och jag ska ta min morgonrunda och sen shake.
Det är midsommar snart och jag känner på mig att jag kommer stråla denna midsommar.
Hela jag känner mig livlig och glad.
Tycker även huden ser bättre ut så heja C9 säger jag!
Heja, heja.


söndag 19 juni 2016

En gammal vän

Hon är en av dem som får mig att känna mig äkta.
Hel och ren och på riktigt.


Vi har känt varandra några år men det känns som för alltid.
Så jag tog tåget till henne en stund för att mysa, gå på modevisning och bara prata ut.


Vi hängde på Love Forevers modevisning på Strandbryggan och var med när det piffades och fixades med mängder av snygga tjejer och barn.




 Alla var så duktiga och kläderna är som en färgsprakande show i sig. Jag behöver bo på Ibiza och springa runt med fransiga långa kjolar och fjäderörhängen tänker jag en stund.
Men så hejdar jag mig och överlåter det till dem.
Jag passar nog ändå bäst utan.
Men jösses så mycket fint det var.

Jag hann till och med säga hej till Mia som jag annars bara messar mina hundra frågor om flyttar till Florida.. denna vackra sprudlande kvinna.
Tack alla, för en paus mitt i veckan som kändes som helg.


Men visst känns det nu i efterhand.
Att det var för lite.
För få dagar att kramas på.
Visst känns det nu i efterhand att jag behöver mer.
Så jag tänker snart, snart Ullis ses vi igen och tar igen allt vi alltid saknar.



måndag 6 juni 2016

Solsken och Lupiner

Den fortsätter bo här utanför mitt fönster.
I min trädgård.
I mitt hjärta.



Sommaren.
Jag går på mina långa promenader varje dag och till lunch äter vi lax i hamnen med fåglarna skriande ovanför.
Jag ser på när barnen hoppar i poolen och hundarna rullar sig i gräset.

Sommaren det är något visst med dig och mig.



Idag står det att jag är ledig i min kalender.
Jag funderar på vad jag ska göra, allt eller ingenting?

Med sommaren i ansiktet startar jag med en promenad i alla fall.
Längs de där hästhagarna och svajande åkrarna som brusar försiktigt i vinden.




torsdag 2 juni 2016

Jag fyllde år

Min yngste son viskar
 "Grattis på födelsedagen mamma"
i mitt öra när klockan bara är 6.30.
Jag vänder mig om i sängen och tar tag i honom.

Tack älskade du.

Jag fyller år och hade på riktigt glömt av ett år.
Jag trodde jag fyllde 36, men det visar sig att jag är 37 nu.

Tiden, livet, går så fort på nåt vis.


Jag bjuder barnen på lyx-frukost innan de springer iväg till bussen.
Sen tar jag mina lurar och springer intervaller.
Det är sommar och hästarna betar i hagen.
Det är sommar med solen värmande i nacken.

Svetten rinner nerför ryggen och i huvudet snurrar tankar om allt och ingenting.

Jag minns en sommar långt innan jag fyllde 37, doften är den samma som här.
Det doftar nyklippt gräs och snart vissnad Syrén.



Den sommarn.
Långt innan jag rest därifrån, långt innan livet blev allvar - fast jag trodde det var precis så.
Jag minns då.



I min present från dottern ligger en lotion som doftar likadant.
Den doftar sommaren 97 och längtan om ett fjärran Amerika.
Den doftar sommar och slitna Levisjeans, den doftar sjöbad - skratt på cykel längs landsvägen i Munktorp.
Den doftar kärlek och vänskap, den doftar bästa vän och sol, varma heta kyssar och en hand i min hand.

Livet springer och jag försöker sakta in.
Livet.
Tiden.

37 år nu.

söndag 29 maj 2016

Sol i Spanien

Vi packade med oss en varsin liten väska och stack till Spanien.


Väl där gjorde vi ingenting och allting.
Strosa vid havet, genom gamla stan, åt glass på i en liten gelateria och middag på strandpromenaden.
Vissa kvällar åt vi pizza på en takterass och lunch med havet brusade framför oss.




Vi shoppade lite vackra armband, jag köpte fladdriga grenhängare, farmor investerade i en ny klocka och så höll vi på.
Dag ut och dag in varvade vi pool, hav, stadens små kullerstensgator och havets brus.

-Vi skulle behöva vara här i en månad minst säger mannen när vi är ensamma i mataffären.
Jag nickar, mer än gärna svarar jag.
Mer än gärna.





Men nu är vi åter hemma i huset.
Vi klipper gräset och vattnat blommorna.
Jag kör till gymet och svarar på ca 100 mail.
Det är vardag igen och det är fint det med.

Men en månad på semester.. jo tack gärna.